|
|
![]() |
Till första sidan Per Wästberg Kärleken dök upp som en försenad sommargäst. Svårt att inse att i ditt sköte liksom i världens famn har många varit före mig. Inget upptäckte jag själv. Förr ringde jag dig också när du inte var hemma. Nu sover jag på din sida av sängen när du reser bort. Så förlorar vi mindre tid åt varandra. Låt dig vaggas av din smärta, väx med din sorg! Sväva högt över din rädsla, oskyddad i din nollpunkt! Jag finns här om du vill. När du ser på mig öppnas rum efter inuti mig. Då vill jag du ska lära känna mig till varje pris, orka höra också det hemskaste. Det finns en erotisk vokabulär som jag nött ut. När jag knådar din axel snuddar min handled vid din bröstvårta. Det mesta pågår utan ord. Våra blickar så oblyga att de blev kvar i varann. Min själ sa: Så här får du inte bete dig. Kroppen svarade: Det får vi tala om senare. Jag springer emot dig som då man skyndar mot ett trafikljus långt borta: Undrar om jag hinner över innan det slår om. |