Katarina Persson
åtta dikter
Antipoetik
Inte ljuset
inte mörkret heller
Inte trädet
inte fågeln heller
Inte handen
inte munnen heller
Inte hjärtat
Absolut inte hjärtat
Inte vinden
inte rosen heller
Inte jorden
inte stenen heller
Inte havet
I synnerhet
inte havet
Det finns
ingenting kvar
av havet
utom ett ord
utan vatten
Kardiomanti
Inskrivna i köttet
sedan konceptionen
ängslans stumma åtbörder
och andra järtecken
avlästa från hjärtstenens
anlupna yta
synska fingertoppar
trevar varligt där
Hednisk madonna
Ur den blinda källan
och det mörka kärlet
skänker jag
den okränkbara
ett dricksoffer
Liten måne välver
över pannan
och vid halsen
blomsterband
Litet månskepp
över skötet
Liten bild av
azursten
Farväl till romantiken
Jag har skrivit
alla kärleksbreven
med saliv
och tränat på
att gråta musikaliskt
Jag har klätt mig
och klätt av mig
med yttersta omsorg
och inbillat mig
en sällsamt glödande ros
Nu riktar jag
platonska förebråelser
emot dig
och försöker noga
skilja detta Älska
från dess
slutlösa Växande
Tintomara
Den glänsande flätan
rinner mörkt utför ryggraden
Upplöst räcker håret
honom till höfterna
Munnens krökning
bortom hungerhorisonten
Han räcker mig ett radband
av svarta pupiller
Azuras Lazuli
den aldrig finnande
Aldrig funnen
Teheran
Gucciskor och chador
på Ferdosigatan
De illegala afghanska
arbetarna på huk
i byggplatsens damm
förtär sitt te med bröd
och yoghurt
Trafikmonstret morrar
halvsovande
under middagsvilan
bara förbereder
eftermiddagsvrålet
Staden äter ohämmat
av de pistagefärgade
Alborzbergen
snart finns inte
en gränd kvar där
en katt kan
överleva
Potemkin
Pansarkryssaren Äktenskapet
tystnadens och ledans
kretslopp det köttsliga
cirkelresonemangets
hermetiskt tillslutna system
Teaterboven väntar i
kulissen svartskäggig
med ett väl inövat
demoniskt skratt och med
en välskakad molotovcocktail
i handen på den omedelbart
förestående Revolutionen
Barnvagnen börjar strax
sin skakiga färd utför
den branta oändliga
stentrappan och snart
kan ingenting längre
göras ogjort
Litania
Om ändå du
fortfarande var du
och gick att älska
Om inte pestkorset
galgmannen och
bannlysningen fanns
Om munnen var mun
och ordet höljet
Om ögat ännu
var osplittrat
och samvetet rent
om inte dikterna
redan var överfulla
av träd och stjärnor
Om inte jag var
ett kärleksformat hål
i universum
Sajtpoeterna
